... är en, i allra högsta grad, förenklad titel, på det som har blad och blommor.
Denna sida berör mest det yttre som färg och form, men det finns så obeskrivligt mycket mer ...
Jag tror att Gud glädjer sig över hur människor, genom alla tider och kulturer, funnit nya sätt att använda växter och örter. Kanske främst till bostäder, mat, tyg, kryddor och läkeväxter ...
Daggkåpan intill, till exempel, kan användas i sallad och te, likväl som till läkeväxt och färgning av ull. Men som sagt ...... den här sidan visar mest det ytliga. Det vi framförallt kan njuta av med ögonen och näsan.
Vi kan ta blommor och annan växtlighet för självklar även om vi i grunden inser att vi inte skulle överleva utan den. Det mesta på vår jord står i beroendeförhållande till något eller någon.
Blommorna, till exempel, skulle inte finnas om inte insekterna bidrog till dess existens. Men det handlar inte bara om "Blommor och bin" utan även om att "Hitta den rätta"!
Alla blommor passar inte alla insekter och tvärtom. Oavsett om det gäller att hitta mat, bistå med fortplantning eller något annat. Fjärilar kan ha hoprullade snablar där andra insekter inte kommer åt. Humlor har sina lurviga kroppar där pollen lätt fastnar. Blommor lockar med färg och doft och i vissa trakter kan de lukta as för att väcka uppmärksamhet hos spyflugor! Och kanhända skulle det inte finnas några vitsippsängar utan myror!
När jag växte upp hade jag nära till naturen även om vi bodde i hyreshus. Det var spännande med blommor och blader. Framförallt för att känna, lukta, smaka och plocka isär. Vissa blommor kunde både gapa och stänga munnen. Andra gick det att rycka kronblad från, tills bara det runda i mitten var kvar. Rödklöverns små "pinnar" smakade sött i ena änden men brännässlor och tistlar skulle man passa sig för. Rosenblad kunde bli parfym och nypon till klipulver. Av fyrklöver skulle man bli lycklig och blåklockor kunde man stoppa fingrarna i. Vissa grässtrån kunde man skära sig på medan andra var mjuka och ledade. Det var en fantastisk värld.
Ofta när jag tagit en bild så märker jag inte vissa detaljer förrän jag ser bilden i datorn. Ibland har jag blivit riktigt överraskad.
Magnolian överraskade mig med sin päls.
De två vita slåtterblommorna med sin obeskrivliga skönhet.
När jag försökte få skärpa på den vissnade växten, såg jag inte en endaste insekt och på de lila blommorna såg jag inte att ståndarna liknade silvriga pärlor, förrän efteråt.
Hur stor en växt än kan bli - så börjar det med ett litet frö. Det är inte alltid vi tänker på vilket otroligt mirakel det är att allt som växten ska bli, finns i detta enkla frö! Det enda som behövs är växtplats, ljus och näring och så blir det vad det är avsett till.
Men växterna har inte bara ett sätt att föröka sig på! Jag skrev en dikt om just detta för många år sedan.